Nu är det sena timmen, men bättre sent än aldrig!
Efter telebild och lunch blev det Skype med hela Grupp 7 där vi skulle diskutera litteraturen och veckans grupparbete, samt ta fram våra två vetenskapliga artiklar och en avhandling kring ämnet specialpedagogik.
Inga större tekniska problem idag, bara lite ut och inloggning...
Vi började ganska snabbt med att alla loggade in på ett gemenast google dokument, där var och en skrev ner sina egna tankar och reflektioner kring Morgan Allings bok Kriget är slut. Tystnaden var ett faktum och mina tankar kring denna boken har varit många den senaste veckan, med detta var vad jag skrev idag.
Jag har läst boken tidigare, tyckte redan då att det är en intressant och berörande berättelse, som gav många tankar och funderingar kring hur barns verklighet ser ut. Jag upplevde både nu och då att Morgan ville med denna boken berätta om hur “vi” vuxna ibland av feghet och rädslan, för att trampa någon annan vuxen på tårna, inte agerar för det utsatta barnet. Jag lyssnade också på pod-versionen av hans sommarprogram efter att jag läst boken och då kände jag verkligen hur fruktansvärt jobbigt han haft det pga sin svåra barndom och hur det alltid kommer att förfölja honom.
Tack vare att jag läst boken en gång tidigare innan jag började på mina lärarstudier, upplever jag att denna gången var jobbigare och mer känslosam, men samtidigt mer lärorik. Detta för att jag nu var mer koncentrerad på Morgans och hans brors upplevelser, än på själva berättelsen i sin helhet. Därför känner jag att jag kommer ha med detta i huvudet nästa gång jag är osäker på hur ett barns hemförhållande ser ut.
Jag fortsatte att reflektera även efter att vårt skypemöte var slut och bjöd med min ofrivilliga man (Tobias) i diskussionen. Men tror det eller ej, han hängde på ganska fort. Tobias som har haft äran att träffa Morgan Alling och varit på hans föreläsning om sin bok hade mycket tankar om boken och dess handling. Det var faktiskt han som satte ord på det jag gått och funderat på idag.
Samtal vid middagsbordet:
Jag: Men vet du vad jag gått och tänkt på idag?
Tobias: Nej...
Jag: Varför blir jag så mycket mer berörd av den samma historien nu, än när jag läste den 2011?
Tobias: Det e la inte så konstigt!!
Jag: Jo det ä det ju, jag jobba ju i skolan redan då och hade ju flera elever med svåra hemförhållanden...
Tobias: Ja! Men du hade inte egna barn då Malin..!
Samtalet tog inte slut där, men det var då jag fattade varför jag blev så arg på alla andra vuxna denna gången och inte lika mycket på hans mamma. Jag kanske låter helt korkad nu, men jag hade faktiskt inte en tanke på att det kunde vara min lilla Stina som fått mig att tänka annorlunda om barn i svåra situationer, jag trodde det berodde på min erfarenhet av att jobba inom skola och barnomsorg hade blivit större. Självklart spelar det ju också in, men jag trivs med tanken om att min roll som mamma (som är den viktigaste rollen jag har i mitt liv) inte bara speglar mitt vardags liv rent praktiskt, utan också mina tankar och reflektioner kring livet.
Nog om detta...
Efter att vi skrivit klart om våra tankar kring boken, gick vi snabbt över till att diskutera hur vi ska lägga upp veckans arbete och sen letade vi artiklar och det var lättare sagt än gjort. Men eftersom min grupp är så himla organiserad och effektiv, så kom vi i mål ganska fort iaf.
Vi bestämde att i veckans arbete ska var och en för sig själv eller om man vill träffas IRL/över Skype, läser in sig på artiklarna, avhandlingen och den litteratur som ämnet berör. Vi noterar citat och stycken som vederbörande tycker berör hen i texten för att sen på torsdag, när vi träffas i Skövde, kunna nyttja tiden till att diskutera och förbereda oss inför fredagens redovisning kl: 9.30.
Här kommer en länk på de artiklar, samt avhandlingen som vi valt att läsa tills på torsdag:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/30583/1/gupea_2077_30583_1.pdf
http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:470362/FULLTEXT01.pdf
http://hj.diva-portal.org/smash/get/diva2:32672/FULLTEXT01.pdf
Nu ska jag sova, god natt!!
Malin
En av våra störta händelser i livet är antagligen den dagen vi blir föräldrar, vårt liv får en annan riktning och vi blir plötsligt medvetna om våra instinkter, och vad vi skulle göra för att skydda våra barn mot allt ondo.
SvaraRaderaKanske är det din man menade? Sen den dagen du blev förälder kan relatera och sätta dig in (lättare) i situationen, och det blir väldigt tydligt och verkligt.
Däremot tror jag att Morgans mamma försökte så gott hon kunde, och hon försökte verkligen vara den bästa mamman utifrån sina förutsättningar. Tänk om FN´s barnkonvention hade funnits på Morgans tid, undra om hans liv hade sett annorlunda ut?
"Kriget är slut" gjorde ett väldigt stort intryck på mig med! Dock har jag ännu inga barn, men jag kan sätta mig i din sits som förälder.
SvaraRaderaVäldigt hemskt och hjärtskärande att läsa om hur han som barn kände sig samtidigt som alla vuxna bara stod och tittade på... Sorglig, men nödvändigt att vi (framförallt vi framtida lärare) läser om, tycker jag.
Hej
SvaraRaderaJag blev också berörd av Morgans bok. Speciellt kring några av kringkaraktärerna, så som systern Jenny och Therese (hette hon väl?) som bodde granne en kort period. Vad gäller Jenny så känner jag en sån otrolig utsatthet, jag blir nästan fysiskt illamående över den psykiska misshandeln när jag läser om den och när man tänker in hur det måste smärta inombords. Hon var dessutom adopterad, om jag förstod det rätt, med den separation det innebär och sedan utanpå det tappad anknytning till den ena adoptionspartnern, och sedan utsatt för detta hemska.
Men som en kommentar till Jennie E:s kommentar här ovan, är det inte att tro för mycket att tro att FN:s barnkonvention har haft den otroliga genomslagskraft ut i varje dysfunktionellt hem att det ser helt annorlunda ut nuförtiden (även om kunskapen och uppföljningen från sociala myndigheter är större idag, får man hoppas)?
/Johan
En av våra störta händelser i livet är antagligen den dagen vi blir föräldrar, vårt liv får en annan riktning och vi blir plötsligt medvetna om våra instinkter, och vad vi skulle göra för att skydda våra barn mot allt ondo.
SvaraRaderaKanske är det din man menade? Sen den dagen du blev förälder kan relatera och sätta dig in (lättare) i situationen, och det blir väldigt tydligt och verkligt.
Däremot tror jag att Morgans mamma försökte så gott hon kunde, och hon försökte verkligen vara den bästa mamman utifrån sina förutsättningar. Tänk om FN´s barnkonvention hade funnits på Morgans tid, undra om hans liv hade sett annorlunda ut?
Jag håller med dig Jennie i den känslan och det var ju precis det som Tobias menade.
RaderaTror också precis som du att Morgans mamma försökte så gott hon kunde, men denna gången jag läste boken så reagerade jag mer på hur vårt samhälle inte tar sitt ansvar för våra medmänniskor och framförallt barnen i samhället. Jag vet att vi har ett av världens bästa "sociala-system" och det är verkligen ingen lätt sak att "fixa".
Sen tror jag att FN:s barnkonvention hjälpt många barn runt om i världen, framförallt U-länder, till mer rättigheter och möjligheter i livet. Men jag tror inte den har hjälpt barn i I-länderna som lever med misär i hemmet i någon större utsträckning....