Idag har varit en ganska trevlig dag som lärarstudent på Karlstads Universitet.
Jag har suttit hemma i soffan och läst igenom vår litteraturen igen samt våra nya artiklar och avhandlingen, jag har varit inne på lite bloggar som andra grupper skriver och det var riktigt roligt att läsa hur deras arbete fortskred.
I grupp 7 har vi fortsatt med att skriva i vårt gemensamma Google-dokument. Vi har skrivit om all vår litteratur under dagen. Jag själv har dock inte kunnat göra detta, då tekniken inte varit på min sida idag...så tack för att vår litteratur inte bara är digital!!
Flera av oss i grupp 7 tyckte att Specialpedagogisk Verksamhet I Grundskolan av A-L. Eriksson och K. Göransson är både lättläst och intressant.
Jag själv tycker att den är den roligaste faktabok hittills, ganska lätt att sätta sig in i och att de problem som författarna tar upp är både realistiska och relevanta.
Jag tyckte att kapitel 5 Lärarna är också snälla, dom gör så gott dom kan och kapitel 7 Föräldrainflytande och elevdokumentation i skolan var mest intressanta (kanske för att jag själv jobbat så många år i skolan...)
I dessa kapitel tycker jag att det väldigt tydligt går att se vikten av en god relationen mellan skola och hem för elevens utveckling.
På sidan 153 (kapitel 7) står det "Ett utvidgat föräldrainflytande är således en möjlighet för de föräldrar som kan hantera dessa situationer och göra olika val på ett för dem positivt sätt."
Här tycker jag att författarna tydligt sätter ord på hur viktigt det är för barn som behöver mer stöd och hjälp i solan att föräldrarna är aktiva kring deras skolgång. Men också hur starka föräldrarna måste vara för att klara av att fatta riktiga och gynnande beslut för sina barn. Tyvärr tror jag att många föräldrar med barn som har en problematik ofta "bara" ser sitt barn och dess behov, inte att barnet är en del av en klass, där alla elevers behov måste tillgodoses och respekteras.
Jag har själv upplevt att det tyvärr är väldigt lätt som förälder att man ofta lägger ett väldigt stort ansvar på skolan och den enskilde pedagogens som både uppfostrare och kunskapsbank. Jag kan förstå att detta sker, men jag kan inte acceptera det. Jag anser absolut att min roll som pedagog kommer att vara både att uppfostra och lära ut kunskaper, jag har full förståelse för att jag måste se varje enskild elev och göra mitt yttersta för att hen ska få med sig så mycket kunskaper hen bara kan få. MEN jag anser att detta MÅSTE ske i SAMARBETE med vårdnadshavare.
Detta innebär att jag som pedagog och dem som vårdnadshavare måste ha en respekt och tillit inför varandras uppdrag.
En underliggande konflikt mellan skolan och hemmet, även om den inte är tydligt uttalad, påverkar elevens resultat och utveckling negativt. Samarbete är verkligen inte lätt, det kräver mycket tid och engagemang från båda parter. Är man då en engagerad och samtidigt stark vårdnadshavare så kan man ju föra sitt barns talan och man har oftast lättare för att se om vidtagna åtgärder ger resultat eller ej. Dessa föredrar kan också vara ganska krävande för den enskilda pedagogen och ibland tycka sig ha rätten att lägga sig i hur vi ska lägga upp vårt arbete, men även pedagoger är människor som har känslor och ett vist antal timmars arbete per vecka...
Jag vet att jag inte är helt neutral i mitt skrivande, men jag har jobbat som lärare i 6 år, varav 2 år som resurslärare och det var då jag verkligen såg hur viktigt det är med en god relation mellan skola och hemmet. För det var verkligen så att de elever vars vårdnadshavare var engagerade och positiva till skolan, var de elever som vi kunde sen en tydlig utveckling hos både socialt och kunskapsmässigt. Medans elever vars vårdnadshavare hade en negativ attityd till skolan och inte ville samarbeta, inte uppvisade samma utveckling alls.
Sen finns det ALLTID undantag och det tycker jag mig uppfatta i Specialpedagogisk Verksamhet I Grundskolan av A-L. Eriksson och K. Göransson.
En tidigare kollega sa en gång till mig "Malin, tänk på att vi pedagoger är utbildade att undervisa och att samhällsuppfostra våra elever".
Jag frågade henne vad hon menade med "samhällsuppfostra" och då förklara hon för mig att vi ska hjälpa till och bygga goda världsmedborgare. Vi ska guida eleverna i hur man uppför sig, vad man får och inte får göra, att man ska respekt för varandra som individer. Att vi inte gör våra elever en tjänst genom att inte sätta krav på dem, utan snarare en stor björntjänst. Hon sa också att vi som pedagoger ska föregå med gott exempel och att vår roll som förebild är jätte viktig. För varje elev som vi lämnar ifrån oss med en positiv och respekterande syn på skolan och oss pedagoger, kommer den dagen som hen har sitt eget barn i skolan bära med sig denna synen på skolan. Därför är det viktigt att vi inte ger upp och tar vårt samhällsuppdrag på fullaste allvar.
Detta har jag haft med mig sen dess och verkligen tänkt på i mötet med vårdnadshavare och elever. För jag är ledsen om jag gör er besvikna nu, men jag tror inte att vi kommer gå igenom vår yrkeskarriär utan att träffa på vårdnadshavare som vi inte tycker om och inte delar åsikter med...jag har tyvärr redan stött på dom.
Imorgon blir det mer tankar om våra artiklar och filmerna som våra kursledare postat på sin blogg.
God natt!!
Malin
Tummen upp!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tycker att det här var ett intressant inlägg och jag håller med om att samarbetet med föräldrar är otroligt viktigt. Min grupp har också diskuterat mycket kring detta ämnet under den här veckan. Samarbetet är en så viktig del men den kan även vara problematisk, som du har skrivit.
SvaraRaderaBra tankar och jag gillar speciellt det med att de elever vi lämnar ifrån oss med en positiv syn på skolan för vidare det till sina framtida barn. Jag håller helt med och vi får kämpa på med vårt viktiga uppdrag trots att det vissa dagar kan kännas svårt..
Jag ska dela med mig en personlig upplevelse som utspelade sig i skolan. Jag gick i mellanstadiet och var överviktig för min ålder, min klassmentor tog då upp mitt hälsotillstånd med min vårdnadshavare och de tillsammans kom överens om en plan på mitt matintag både i skolan samt i hemmet.
SvaraRaderaResultatet blev att då jag började i gymnasiet och fram till dagens läge inte är överviktig jag fick lära mig att hantera min kost.
Något jag har att tacka min mentor och mina föräldrar för att de samarbetade båda för mitt bästa.
Tack för ett bra inlägg och jag håller med att detta är en av de viktigaste frågorna samarbetet mellan skola och hemmet har ett inflytande i elevprestationen. Som pedagog kan man inte tycka om alla vårdnadshavare men jag i mitt läraryrke är inte i skolan för att tycka om eller ogilla, jag i skolan på ett läroplans uppdrag till eleven för att ge hen kvalité på skoltiden och självklart missgynnar det eleven inom alla nivåer då vårdnadshavaren inte samarbetar med skolan.
Verkligen ett intressant inlägg. Jag tror att detta kan vara en av de största svårigheterna vi kommer att möta som lärare. Eleverna är ju dem vi i första hand tränas till att handskas med men föräldrarna är en minst lika stor utmaning.
SvaraRaderaEftersom jag själv inte har några barn vet jag inte hur jag själv kommer att vara som förälder men jag tror att det är svårt, inte bara som lärare, utan även som förälder att hålla en god kontakt med läraren, utan att det blir fel. Det är nog en fin gräns mellan att vara engagerad och att lägga sig i för mycket, åt båda håll.