Så har turen kommit till mig, Elias, att blogga för grupp 7.
Det här är det fösta blogginlägget någonsin för mig. 23 år ung, men har lyckats hålla mig undan mycket av 2000-talets nymodigheter, mer eller mindre medvetet. Jag har ingen smartphone. ... Jag förstår att det är en svår mening att ta in. Min telefon har knappar. Man kan "toucha" skärmen (som är 3,5x5 cm stor), men som min tågkonduktör upptäckte för ett år sedan när han skulle skrolla ned min sms-biljett, så händer ingenting. Skriver man sms finns ingen autocorrect, men dess urfader T9 lever faktiskt än! "Dum-phonens" batteri måste laddas, precis som era smartphones, dock räcker de fyra plupparna i ungefär en vecka.
När, av någon anledning, jag håller i en smartphone så känner jag mig 107 år gammal. Ni vet hur en person som aldrig har hållit i ett spädbarn håller ett för första gången... Så ser det ut när jag håller i en sån där "krafsplatta".
Jag missade övergången. Märkte ni hur fort det gick? Jag kommer inte ens ihåg när man pratade om den urhäftiga funktionen, som är "touchskärm", och helt plötsligt så hade alla en. Alla. Det här är inte en generationsgrej. Mina föräldrar är morföräldrar, och de ser också till att ha den senaste mobilen (mor min har lärt mig att det inte ens är "touch" som är det senaste, utan "edge"). Ena dagen var det ingen som höjde ögonbrynen när de såg en telefon med knappar. Nästa dag har tågkonduktören glömt bort hur man kan trycka på en för att ta sig ner i ett sms-meddelande.
Här sitter jag nu i min fåtölj, med en Werthers Original i munnen, och låser min mobil genom att trycka meny-knappen följt av stjärna, och läser på om Platons teorier om lärande. På torsdag skall vi träffas, grupp 7. Träffas. Inte skype:a eller facebook:a eller google hangouts:a(?). Då ska vi spela in filmen. Vi ska dramatisera uppgiften. Jag ska spela Platon. Det känns rätt.
Intressant att jag inte var sist med att skaffa smart telefon. Jag kände ett behov när jag började plugga och kan se dess fördelar.
SvaraRaderaNär jag har jobbat som lärare har jag sett att eleverna i stort sett är fastväxta i sina mobiler och jag ser nödvändigheten av att kunna närma mig eleverna med deras egna intressen för Minecraft, Snapchat och allt vad det heter. Det kan kopplas till Deweys teorier (som väl borde vara en självklarhet) att eleven måste känna samhörighet med sitt lärande för att det ska vara effektivt. Därför tror jag att det är nödvändigt att vi som blivande lärare försöker hänga med i tekniken, vare sig vi vill eller inte.
Med det sagt vill jag poängtera att jag vänder mig emot mycket av den slentrianmässiga hanteringen av paddor i klassrummen, där simpla spel backar lärandeteori-bandet till behaviorismens grundteser om betingning. Visst, ungarna har kul, men vad lär de sig?
Åh va roligt att hitta någon som inte är helt inne i denna digitaliserade värld! Jag har inte heller något behov av att ha det senaste eller ständigt vara uppkopplad, tvärtom. Visst att tekniken är här för att stanna och att vi kan behöva lära oss och utnyttja den, men tekniken får inte ta övertaget för hur vi lever. Denna överkonsumtion av surfandet och den "statushets" som medföljer kan inte vara nyttig för människan. Att detta sedan sjunker allt längre ner i åldrarna gör mig mycket fundersam. Behöver vi verkligen denna ständiga uppkoppling för att överleva i det nya samhället? Tror inte det.
SvaraRaderaTack för att det finns flera där ute, som inte alltid behöver vara uppkopplade i den digitala världen hela tiden. Jag har inte haft smartphone i många år. Har känt att behovet av att ha en mobil inte var så stort. Det var extra skönt att inte vara tillgänglig hela tiden. Nu har jag en sedan ett par år tillbaka och använder den inte så mycket mer än att ringa, skicka några sms när det verkligen behövs och läser Aftonbladet och GT. Det har blivit lite mer nu när man studerar. Jag har inte heller varit särskilt intresserad av facebook, för det finns inget som jag vill dela med mig om mitt privatliv till andra hur som helst. Skaffade det i onödan när jag började studera och är inte inloggad särskilt ofta. Jag anser att det finns viktigare saker att göra än att hänga på de olika forumen som finns. Många fler människor borde trappa ner på sitt internetanvändande, för att den dagliga vardagsstressen ska bli mindre. Stanna upp och reflektera över era liv istället och vad ni vill med det. Det är klart att vi måste anpassa oss till dagens samhälle, där den digitala tekniken ingår. Det går inte att komma ifrån, att den tekniken används i dagens och kommer att användas mer i framtidens skola. Sedan hur vi använder av den när vi undervisar, är en fråga vi måste ställa oss som blivande lärare.
SvaraRaderaIntressant inlägg! Själv har jag en smartphone men däremot önskar jag ibland att det aldrig hade funnits såna moderniteter. Den sociala gemenskapen försvinner mer och mer, man behöver inte träffas längre för att till exempel ta en fika utan nu kan man ta en fika över Skype. Man behöver ju knappt gå utan för dörren heller längre om man inte vill då man kan shoppa via internet och få det hemkört till dörren. Det jag kan tycka är bra med den nya tekniken är att den kanske kan hjälpa elever med behov av särskilt stöd i skolan, och även för att eleverna ska få lite variation i sitt lärande. Finns fördelar och nackdelar med allt.
SvaraRaderaMycket trevligt inlägg måste jag säga. Jag avgudar lite smått och helt öppet de som har en gammal nokia 3310, för i själva verket önskar jag också att jag har en. Dessa tider med smarta apparater och program tar tyvärr uppmärksamheten från det väsentliga i lärandet alltför ofta. Det tar tyvärr ofta mycket energi av mig. Men Elias, det är ett riktigt bra inlägg för att vara första! Du är på god väg in i det moderna livet, i din takt. Respekt för det! Vad gäller filmatiserandet, tycker jag det låter som en bra idé att dramatisera. Vi som bor längre ifrån varandra har inte den möjligheten, men ja, jag hade hellre träffats i verkligheten.
SvaraRaderaJag har en vikbar mobil, UTAN touchskärm. Behöver nästan aldrig laddas, går att nå på den mest avlägsna platsen. Kostar 79:- på en tysk elektronikkedja. Det tar 3,5 minuter att skriva ett kort sms, men det är en annan historia. Jag har sagt många gånger att jag står i begrepp att köpa en smartphone, men nu har jag ångrat mig. Jag kör ett tag till. När jag åker tåg tittar jag ut på landskapet, inte ner i knät.
SvaraRadera