Då har slutet kommit för även denna kurs. Skönt, på ett sätt att ha avklarat ännu en del av utbildningen men tråkigt att behöva lämna den härliga grupp vi haft.
Denna kurs har verkligen väckt tankar och styrt in en i ett "lärartänk". Alla dessa bloggar, som jag delvis varit väldigt kritisk till, har gjort att vi verkligen fått tagit del av varandras tankar, erfarenheter och åsikter vilket verkligen varit intressant och givande.
Jag tycker att de lärandeteorier vi läst om i "Perspektiv på lärande" varit väldigt intressanta, speciellt behaviorismen, som jag alltid har tyckt är spännande, men även John Deweys teorier. Jag tror att det är de vetenskapliga aspekterna av behaviorismen som gör den så inbjudande för mig. Att det ligger lite mer forskning bakom och inte bara spekulationer. Det känns spännande att en lärandeteori kan komma ifrån forskning om hundars matsmältning. Sen är frågan om behaviorismen är bra eller dålig att använda i skolan. Å ena sidan tycker jag det känns ofrånkomligt att man använder sig av den, mer eller mindre medvetet i form av skäll och beröm men om man tar det för långt finns risken att det näst intill blir manipulation. Detta är något jag kan sitta och fundera på fram och tillbaka i timmar, en svår fråga absolut, utan att komma fram till något egentligen. Jag tror absolut att det är ett sätt att lära, men det är ju mer av ett inövande av beteende än att faktiskt lära sig.
Eftersom jag blev så intresserad av behaviorismen hittade jag en bra artikel ur Pedagogiska Magasinet som jag vill dela med mig av. Intressanta tankar!
http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/05/10/behaviorismens-aterkomst-svensk-skola
Håller verkligen med dig om bloggskrivandet, det har gett mer än vad jag förväntade mig från början! Kul att man fick bli positivt överraskad :)
SvaraRaderaJag tror att det går att hitta behaviorismens aspekter i mycket av lärandet i skolan, och även i barnuppfostran, men tror att det mestadels görs helt omedvetet. Det får vi väl hoppas i alla fall...