Brännboll i skolan
Du kanske lättare kan se seriestrippen via den här länken: https://Pixton.com/ic:mom4fv6z
James Nottingham är författaren till boken "Utmanande undervisning i klassrummet". I klassrummet. Just det belyser ett problem i den kurslitteratur vi haft hittills i vår lärarutbildning. All undervisning sker ju inte i klassrummet. Mycket av den litteratur vi läser utgår ifrån ett klassrum där eleverna sitter vid sina bänkar som pekar mot en tavla där läraren står när hen inte är vid en elev.
Idrott och hälsa är ett ämne som är svårare att hitta konkreta tips om i vår litteratur. Man får istället fundera ett varv extra och vinkla det man läser lite. Det jag har tänkt extra på i och med den här uppgiften är dels det som Morgan Alling beskriver briljant i kapitlet om hans fösta dag i klass 8D på Flatåsskolan - vikten i det sociala spelet för eleven.
Kommer ni ihåg vikten av brännbollsspelet i skolan. Oavsett årskurs var brännboll som en väg in till coolhet, berömmelse och framförallt respekt. Och det krävdes inte mycket. Man visste att får man bara till ett slag så har man sitt på det torra i flera år. I alla tider kommer de andra sedan säga "Åh! Nu kommer den personen som sköt bollen jättelångt den gången... Backa alla!". Finns det tydligare bekräftelse på din status i livet än under en brännbollsmatch? Går alla i ytterlaget fram när du tar upp slagträet står du och funderar varför du föddes på denna planet. Börjar istället ytterlaget att sprida ut sig bakåt, då blir du rakryggad och en mantel växer ut från dina breda axlar. Ett enda bra slag kan ge dig status och respekt i hela skolan, under alla raster och alla lektioner och alla sporter och hos alla för alltid. Tror jag i alla fall. Jag fick aldrig den där perfekta träffen...
Jag har också tänkt på John Deweys "learning by doing". När jag gick på teaterskola efter gymnasiet fick jag lära mig den termen, fast med ett tillägg. Learning by doing fel! Det var mottot för hela skolan. I början sade man att man förstod det. Sedan kände man att man förstod det. Och till slut, när utbildningen led mot sitt slut, så förstod man det. Helt plötsligt kunde man ta in allt man hört och sett och testat och känt och prövat och slitit med, under alla tre åren, och även de tre åren på gymnasiet, på estetlinjen. Tänk vad lätt det är att lära sig saker när man vågar göra fel, när man vet att det är bra att göra fel. Att lära sig att det är felen som man lär sig av är det bästa som jag har lärt mig.
Så varför lärde jag mig inte det tidigare? Varför dröjde det till efter gymnasiestudierna var slut innan jag fick höra begreppet "learning by doing"? Tänk om idrottslärarna hade berättat att det var bra att göra fel. Förklarat att för varje gång jag missade bollen med mitt slagträ var ett steg närmre från att få till det perfekt. Då tror jag att jag hade kunnat gå ut med lite rakare rygg till första bas och ha en starkare vilja att springa fort runt konerna för att få slå igen.
Soltis & Phillips, Perspektiv på lärande, Studentlitteatur, 2015
Alling, Kiget är slut, Månpocket, 2011
Ps. Frustrationen, över att min dator varken har Word eller Paint, vilket tar bort mina möjligheter att beskära min printscreen, var stor, men inte lika stor över att ha spelat brännboll varje år i 13 år utan att ha fått till den där bra träffen. Ds.
Ja, visst var det så på brännbollen!
SvaraRaderaOch det förnedrande ”tjejracket” som alla skrek på en att ta, om man missat de två första slagen.
Att lära genom att göra fel är precis som du säger, väldigt viktigt. Och ja, vi kan önska att våra lärare kunde sagt det till oss: - Det är okej att göra fel, då lär du dig av dina erfarenheter. Våga göra fel!
Så, Elias, vi kan väl uppmana alla därute i världen - lärare och föräldrar, i synnerhet - att uttrycka hur viktigt det är att försöka, och försöka igen. Ingen kan lyckas på första försöket varje gång. Man måste öva, och innan man kan så gör man fel. Det är helt naturligt!
Tack för ett bra inlägg! Ett perfekt avslut på kursen!
Jag håller helt med om att vi måste avdramatisera felen. Ordspråket "Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna bågen" borde kanske tryckas upp på banderoller och sättas upp i varenda skola.
SvaraRaderaSamtidigt visar forskning att man lär sig ännu mer på att göra rätt, framför allt får man ett bättre självförtroende. Det känner jag igen i mig själv när jag ger mig in på okända områden som till exempel att meka med traktorn. Har jag misslyckats med något (tex råkat skruva ur pluggen i dieseltanken istället för växellådan vilket jag gjort) så drar jag mig för att fixa med traktorn igen och det behövs flera lyckade lagningar innan jag känner mig bekväm igen.
Om man misslyckas med sina brännbollsslag blir det inte bättre av att hela klassen står och skriker att man är en sopa. Här måste läraren kliva in och styra upp situationen.
En bra påminnelse av brännbollen i skolan, jag var kass på att slå men bra på att ta lyra så jag gillade aldrig att vara laget som fick slå. Utan det kändes bättre när jag plockade poäng till laget.
SvaraRaderaBra inlägg, tankeväckande :)
SvaraRaderaSom invalidiserad fick jag vara med på idrotten men kunde bara slå medan en annan fick springa åt mig - så det var viktigt för mig själv att slå bra vilket jag som tur gjorde. Jag märkte ofta hur vissa klasskamrater blev besvikna eller lite småarga om de var tvungna att använda "kärringracket" eller missa alla tre gånger så de kom till första bas. Läraren sade aldrig något såvida man inte gjorde fel eller om man slog ett jättelångt slag - vart försvann mellantinget då man peppar eleverna för att de gjorde sitt bästa?
Som du säger är det viktigt att lära barnen att bör lära sig av sina misstag, i gymnastiken behöver de kanske lite mer pepp än vanligt och det räcker kanske med en tummen upp eller ett "Bra kämpat, nästa gång så klarar du det nog!" för att få humöret på topp igen.
Väldigt intressant inlägg!
SvaraRaderaJag hatade brännboll när jag gick i mellan- och högstadiet, just på grund av detta som du beskriver i din seriestripp. Jag var inte alls duktig på att skjuta, och var därför alltid så nervös inför brännbollslektionerna. Håller med om att man kanske ska förklara vad "learning by doing" innebär, så eleverna kanske inte känner sig lika utsatta om de inte är duktiga på en gång..
Väldigt bra inlägg, och detta ser jag varje dag i mitt jobb, men något jag också strävar efter är att förklara att det är ok att göra fel att det är det man lär sig av. Att förklara för eleverna att man inte kan vara bäst första gången man gör någonting och vad vore världen om alla var duktiga på samma saker? Vilken tråkig värld vi skulle leva i! Alla är vi olika, och jag tycker att detta var ett väldigt bra exempel, jag tror vi alla har brottats med liknande och kommer brottas med i framtiden med elever vi kommer att träffa. Jag säger bara "learning by doing, alla borde känna till det!
SvaraRaderaVäldigt bra inlägg, och detta ser jag varje dag i mitt jobb, men något jag också strävar efter är att förklara att det är ok att göra fel att det är det man lär sig av. Att förklara för eleverna att man inte kan vara bäst första gången man gör någonting och vad vore världen om alla var duktiga på samma saker? Vilken tråkig värld vi skulle leva i! Alla är vi olika, och jag tycker att detta var ett väldigt bra exempel, jag tror vi alla har brottats med liknande och kommer brottas med i framtiden med elever vi kommer att träffa. Jag säger bara "learning by doing, alla borde känna till det!
SvaraRaderajag kommer ihåg hur det var med brännbollen i skolan. Det var den mest förnedrande sporten jag någonsin har stött på. Det är som du säger att det räckte med att få till "den perfekta träffen" för att kunna gå rakryggad i skolan. Det är faktiskt bra att göra "fel", det är från det vi lär oss.
SvaraRaderajag kommer ihåg hur det var med brännbollen i skolan. Det var den mest förnedrande sporten jag någonsin har stött på. Det är som du säger att det räckte med att få till "den perfekta träffen" för att kunna gå rakryggad i skolan. Det är faktiskt bra att göra "fel", det är från det vi lär oss.
SvaraRaderaTa kärringracket! Det var en riktig klassiker om man missat två slag och ska gå för tredje som en liten säkerhet. Alla visste vem som slog längst och vem som slog kortare och förberedde sig alltid.
SvaraRaderaMen vi hade bra idrottslärare som motiverade oss även om vi missade så spelade det ingen roll de motiverade i alla fall mig som var en riktigt bra allround spelare (inte för att skryta) men det var så. Mycket bra seriestripp!