Situationen ovan hände mig när jag gick på mellanstadiet. En viss typ av sneaker var populär på min skola och jag hade precis köpt mig ett par. När jag stolt kom till skolan med mitt nya inköp visade det sig att en av killarna i klassen hade exakt likadana. Trots att 70% av min klass hade samma modell av skon var just mina skor killskor enligt honom.
Män och kvinnor eller pojkar och flickor ses ofta som två skilda grupper. Min klasskompis ville inte bryta mot den könsnorm som finns i samhället då det kunde leda till att han blev retad. Lösningen blev då istället att lägga fokus på mig. Enligt Hardings teori är det manliga normen och det kvinnliga avvikande (Hedlin, 2006, s. 46-47). Detta tror jag gjorde att det blev lättare för honom att göra mig till normbrytaren.
Håller ni med om att det manliga är normen? Hur kan det i så fall visa sig i skolsammanhang?
Hedlin, M. (2006). Jämställdhet - en del av skolans värdegrund. Stockholm: Liber.
Jag kan (tyvärr) hålla med dig om att manligt är normen. Manliga kläder kan alla bära, medan kvinnliga är töntigt att bära som man. Manligt är att vara tuff, hård, orädd, inte bry sig så mycket etc. Det är bra. Men inte för mycket (som tjej), då är man jobbig. Kvinnligt är att vara rädd, mesig, känslig, bry sig för mycket, vara sur etc. Det är däremot något dåligt. Dessa normer kan även övergå i närapå trakasserier. Hur många har inte hört: "Vad fan törs du inte? Du är väl ingen tjej?", "Sluta skrik, du låter som en liten flicka", "Fan vad känslig du är, har du PMS eller?".
SvaraRaderaDet ligger ett stort ansvar hos lärare och blivande lärare att jobba stenhårt mot detta och jobba för ett neutralt tankesätt.