Slutet gott och tankar

Då har slutet kommit för även denna kurs. Skönt, på ett sätt att ha avklarat ännu en del av utbildningen men tråkigt att behöva lämna den härliga grupp vi haft. 

Denna kurs har verkligen väckt tankar och styrt in en i ett "lärartänk". Alla dessa bloggar, som jag delvis varit väldigt kritisk till, har gjort att vi verkligen fått tagit del av varandras tankar, erfarenheter och åsikter vilket verkligen varit intressant och givande. 

Jag tycker att de lärandeteorier vi läst om i "Perspektiv på lärande" varit väldigt intressanta, speciellt behaviorismen, som jag alltid har tyckt är spännande, men även John Deweys teorier. Jag tror att det är de vetenskapliga aspekterna av behaviorismen som gör den så inbjudande för mig. Att det ligger lite mer forskning bakom och inte bara spekulationer. Det känns spännande att en lärandeteori kan komma ifrån forskning om hundars matsmältning. Sen är frågan om behaviorismen är bra eller dålig att använda i skolan. Å ena sidan tycker jag det känns ofrånkomligt att man använder sig av den, mer eller mindre medvetet i form av skäll och beröm men om man tar det för långt finns risken att det näst intill blir manipulation. Detta är något jag kan sitta och fundera på fram och tillbaka i timmar, en svår fråga absolut, utan att komma fram till något egentligen. Jag tror absolut att det är ett sätt att lära, men det är ju mer av ett inövande av beteende än att faktiskt lära sig.

Eftersom jag blev så intresserad av behaviorismen hittade jag en bra artikel ur Pedagogiska Magasinet som jag vill dela med mig av. Intressanta tankar!

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/05/10/behaviorismens-aterkomst-svensk-skola

Den lärande eleven

Då var vi inne på kursens sista dag. En del av er sitter säkert och finlirar på er uppsats, precis som jag ;)
Jag måste erkänna att när denna kursen startade var jag något negativ inställd till den, mestadels på grund av de där tvärgrupperna... Tänk vad fel jag hade! I vårt fall så blev det utomordentligt bra :) Vi har varit en toppengrupp och vårt samarbete har fungerat jättebra!
Jag har fått med mig en del nya kunskaper från den här kursen, till exempel en del olika perspektiv på lärande, där jag personligen fastnade för John Deweys teorier kring lärandet. Boken Möt eleven - Lärarens väg till demokrati i klassen, tyckte jag var en bra bok som gett mig redskap för hur jag skulle kunna tänka kring hur det fungerar i ett klassrum och vilka faktorer som är viktiga för att kunna få en god sammanhållning i klassen.

Något annat jag tyckte var intressant att läsa var en artikel där fokus låg på ett lekfullt lärande. Att små barn inte gör skillnad på lek och lärande och att dessa två är betydelsefulla dimensioner för små barn. Enligt forskning som gjorts så förvärvade eleverna i ett lekfullt klassrum mer kunskap än de elever som inte fick sin undervisning på ett lekfullt sätt. Det hävdas också att lekfullt lärande kan vara en grund för att elever ska lyckas. Mycket spännande ämne tycker jag! Vad tycker, och tror, ni om detta?

Brännboll i skolan (Seriestripp)

Brännboll i skolan

Du kanske lättare kan se seriestrippen via den här länken: https://Pixton.com/ic:mom4fv6z

James Nottingham är författaren till boken "Utmanande undervisning i klassrummet". I klassrummet. Just det belyser ett problem i den kurslitteratur vi haft hittills i vår lärarutbildning. All undervisning sker ju inte i klassrummet. Mycket av den litteratur vi läser utgår ifrån ett klassrum där eleverna sitter vid sina bänkar som pekar mot en tavla där läraren står när hen inte är vid en elev.

Idrott och hälsa är ett ämne som är svårare att hitta konkreta tips om i vår litteratur. Man får istället fundera ett varv extra och vinkla det man läser lite. Det jag har tänkt extra på i och med den här uppgiften är dels det som Morgan Alling beskriver briljant i kapitlet om hans fösta dag i klass 8D på Flatåsskolan - vikten i det sociala spelet för eleven.

Kommer ni ihåg vikten av brännbollsspelet i skolan. Oavsett årskurs var brännboll som en väg in till coolhet, berömmelse och framförallt respekt. Och det krävdes inte mycket. Man visste att får man bara till ett slag så har man sitt på det torra i flera år. I alla tider kommer de andra sedan säga "Åh! Nu kommer den personen som sköt bollen jättelångt den gången... Backa alla!". Finns det tydligare bekräftelse på din status i livet än under en brännbollsmatch? Går alla i ytterlaget fram när du tar upp slagträet står du och funderar varför du föddes på denna planet. Börjar istället ytterlaget att sprida ut sig bakåt, då blir du rakryggad och en mantel växer ut från dina breda axlar. Ett enda bra slag kan ge dig status och respekt i hela skolan, under alla raster och alla lektioner och alla sporter och hos alla för alltid. Tror jag i alla fall. Jag fick aldrig den där perfekta träffen...

Jag har också tänkt på John Deweys "learning by doing". När jag gick på teaterskola efter gymnasiet fick jag lära mig den termen, fast med ett tillägg. Learning by doing fel! Det var mottot för hela skolan. I början sade man att man förstod det. Sedan kände man att man förstod det. Och till slut, när utbildningen led mot sitt slut, så förstod man det. Helt plötsligt kunde man ta in allt man hört och sett och testat och känt och prövat och slitit med, under alla tre åren, och även de tre åren på gymnasiet, på estetlinjen. Tänk vad lätt det är att lära sig saker när man vågar göra fel, när man vet att det är bra att göra fel. Att lära sig att det är felen som man lär sig av är det bästa som jag har lärt mig.

Så varför lärde jag mig inte det tidigare? Varför dröjde det till efter gymnasiestudierna var slut innan jag fick höra begreppet "learning by doing"? Tänk om idrottslärarna hade berättat att det var bra att göra fel. Förklarat att för varje gång jag missade bollen med mitt slagträ var ett steg närmre från att få till det perfekt. Då tror jag att jag hade kunnat gå ut med lite rakare rygg till första bas och ha en starkare vilja att springa fort runt konerna för att få slå igen.

Soltis & Phillips, Perspektiv på lärande, Studentlitteatur, 2015
Alling, Kiget är slut, Månpocket, 2011

Ps. Frustrationen, över att min dator varken har Word eller Paint, vilket tar bort mina möjligheter att beskära min printscreen, var stor, men inte lika stor över att ha spelat brännboll varje år i 13 år utan att ha fått till den där bra träffen. Ds.